Ölands näringslivskontor
Ett näringslivskontori framfart

Ölands Kommunalförbund 40 år 2010

Thorsten Björneke

Thorsten Björneke

Sune Axelsson

Sune Axelsson

Fritz Börjesson

Fritz Börjesson

Anita Lönegård

Anita Lönegård

Hardy Nilsson

Hardy Nilsson

Ivar Nilsson

Ivar Nilsson

Jan Engelholm

Jan Engelholm

Roland Larsson

Roland Larsson

Ölands Kommunalförbund firade 40 år 2010. Här nedan kan ni läsa den artikel om jubileet som Rolf Nilsson skrev i Ölandsbladet den 5:e januari 2010.

Den 17 december 1969 godkände Länsstyrelsen de fyra ölandskommunernas ansökan om att bilda ett kommunalförbund.
Bakgrunden var den naturvårds– och exploateringsplan för Öland som färdigställdes i mitten av 1960-talet.
1994 sammanställde förbundets dåvarande sekreterare Hans Paulin en historik för de gångna 24 åren, ur vilken vi här plockar några intressanta händelser.

Avsikten med planen var att redovisa skyddsvärda områden och att områden för exploatering; fritids– och permanentbebyggelse och det rörliga friluftslivet skulle anges.
Planen förorsakade dock en hel del stridigheter och Länsstyrelsen beslöt direkt att utfärda byggnadsförbud på alla områden där planen angav skyddsvärde. Markägare som ingick i de utmärkta områdena saknade många gånger intresse för exploatering av sin mark, Öland enades och diskussionerna med Länsstyrelsen blev många.
1968 uppmanade Länsstyrelsen Ölands kommuner (Mörbylånga, Torslunda, Ölands Åkerbo och Borgholms Stad) att ett regionplaneförbund skulle bildas, helst tillsammans med fastlandskommunerna.
Reaktionerna på Öland lät inte vänta på sig och i december enades kommunerna om att bilda en arbetsgrupp med uppgift ”att framlägga förslag angående former och huvudmannaskap för översiktlig fysisk planering på Öland.”

Första mötet

Den 18 mars 1969 höll gruppen sitt första möte och konstaterade bland annat att förbundet inte fick syssla med något annat än fysisk planering.
I juni var arbetsgruppen, det vill säga Ivar Nilsson och Thorsten Björneke från Borgholm och Hans Paulin från Mörbylånga, klar med sitt arbete och rekommenderade kommunerna att bilda Ölands Kommunalförbund.
Den översiktliga planeringen startade omgående och var i princip klar 1973. Som konsulter anlitades K-Konsult och statsbidrag erhölls alltefter arbetets fortskridande. Det gjordes även en utredning med syfte att redovisa läget för detaljhandeln, nu och i framtiden, och för att ligga till grund för statsbidrag vid hemsändning av varor.
Frågan om en gemensam stadsarkitekt på Öland diskuterades redan från början och några års utredningar resulterade i att tjänsten utannonserades 1973. Vinnare blev K-Konsult och den första stadsarkitekten hette Owe Larsson.
Samma år sattes ett 60-tal så kallade sopmajor upp på Öland, inledningsvis med 100 procent statsbidrag.

En helöländsk fråga
Turismen ansågs redan från starten som en helöländsk fråga och därför var det naturligt att överläggningar med Ölands Turistförening om bidrag och annat övertogs av förbundet.
Förbundet blev redan från början en institution för samordning om frågor som var gemensamma för Öland; avfallshantering, kommunikationer, skolskjutskostnader och Ölandsbron och dess invigning.
Under verksamhetsåren 1975–1994 handlades ett antal större ärenden, bland annat avfallshanteringen. En särskild kommitté arbetade med denna fråga, men eftersom enighet aldrig kunde uppnås fick kommunerna själva sköta detta och kommittén avvecklades
1976 fick förbundet en gåva på 110 000 kronor av arkitekten Birger Schmid i Stockholm som en grundplåt till Ölands Miljöfond, som genom avkastning skulle stödja miljö och kultur på Öland. Hälften av avkastningen skulle delas ut årligen, fonden växte och utdelning verkställdes. Men, som Hans Paulin uttryckte det, ”genom skattemyndigheternas klåfingrighet har dock från 1980 fonden i sin helhet beskattats, varför utdelningsmöjligheterna starkt begränsats.”

Ölands Museum
I mitten av 1970-talet började diskussionerna om ett komplett öländskt museum och först tiotalet senare inleddes en utredning. Man var överens om museets syfte och målsättning men däremot blev lokaliseringen en stor tvistefråga.
Det fanns två alternativ, Kronomagasinet i Borgholm och Himmelsberga som segarde med 6-4 i utredningskommitténs beslut. Men med hänsyn till de heta känslor som uppstod beslöt förbundet 1989 att vilandeförklara hela ärendet.
”Frågan har vid ett senare tillfälle åter aktualiserats och då beslöt styrelsen att överlämna ärendet till kulturnämnderna. Därefter har inget hörts om Ölands Museum”, konstaterade Hans Paulin i sin historik.
1978 inleddes arbetet med en utvecklingsplan för turism och fritid på Öland efter överläggningar mellan förbundet och Ölands Turistförening. Planen var färdig 1981–82. Kostnaden för arbetet uppgick till 700 000 kronor, varav det utgick statsbidrag med 500 000 kronor.

Träffpunkt Öland
Planen resulterade i ett förslag till olika åtgärder, bland annat att uppföra en turistbyrå vid Ölandsbron i Möllstorp, Träffpunkt Öland. Frågan hade redan 1970 diskuterats och i juni 1984 invigdes anläggningen.
Den totala kostnaden uppgick till 7,5 miljoner. Kostnaden för förbundet blev 4,85 miljoner, vari ingick bidrag till inredning och avskrivning av hyra till turistföreningen på 500 000 kronor. Anläggningen hyrdes ut till den senare för 650 000 kronor i årshyra.
Några år senare kom allt starkare krav från Ölands Turistförening om en ordentlig utbyggnad av Träffpunkten. Detta kunde förbundet emellertid inte tillmötesgå. Istället sålde man anläggningen för sju miljoner till Riquma Fastighets AB som verkställde utbyggnaden.
När det gäller Ölands Turistförening hade förbundet sedan 1970 varje år haft diskussioner om kommunernas bidrag till turistföreningen, från början blygsamma krav som ökade med åren. I slutet av 1980-talet gick man in och sanerade föreningens ekonomibidrag genom ett extra bidrag på 1 250 000 kronor.

ÖTAB bildas
Och i samband med Träffpunktens ombyggnad ombildades föreningen till ett bolag, Ölands Turist AB. Detta förbättrade dock inte det ekonomiska läget och i november 1991 köpte förbundet samtliga aktier i bolaget och ÖTAB blev ett helägt kommunalt bolag. Även detta bolags framtid kom att diskuteras.
Slutligen något om räddningstjänsten, som diskuterades ingående i slutet av 1980-talet beträffande samverkan med mera. Genom ett avtal med Kalmar med flera kommuner fick man tillgång till en vice brandchef.
Men från 1991 sammanfördes räddningstjänsten i sin helhet till Ölands Kommunalförbund och en brandchef för Öland anställdes.
Förbundet var från början indelat i ett förbundsfullmäktige och en förbundsstyrelse. Fullmäktigeordförande till och med 1994 har varit Fritz Börjesson, Anders Åsenius och Anita Lönegård, vice ordförande Thorsten Björneke, Anita Lönegård, Jan Engelholm och Sune Axelsson.
Ordförande i förbundsstyrelsen har varit Ivar Nilsson, Roland Larsson och Hardy Petersson, och vice ordförande Sigvard Ohlsson, Anker Lundström och Eddy Johnsson. Sekreterare under denna period var Hans Paulin och Mats Gunnarsson.
I den nuvarande förbundsdirektionen har, från 1995, ordförande varit Hardy Petersson, saga Sigvardsson och Lisbeth Lennartsson (nuvarande) och vice ordförande Jan Engeholm, Gunnar Aldestam, Anna Hedh och Tommy Eliasson (nuvarande).
Sekreterare Mats Gunnarsson och Jörgen Samuelsson (nuvarande).

ROLF NILSSON





Ölands Kommunalförbund
Besöksadress: Storgatan 1       Postadress: 387 31 Borgholm
Telefon: 0485 - 887 04       E-post: jeurgen.samuelsson@oland.se